Bra lärare?

Idag har jag haft en sån där dag, eller egentligen bara några timmar, som får mig att undra om jag verkligen är en bra lärare. Ni vet en sån där dag då ingenting går som man vill. Barnen lyssnade inte, de sprang omkring, de rev i saker de inte fick röra, ja de betedde sig rent ut sagt riktigt illa och ingenting jag gjorde hade minsta inverkan på dem.

Vad beror det på?

  • Är det för många och för unga barn (25 st mellan 3-5 år)? Det finns inte lokaler för någon vettig uppdelning av barnen, de får i så fall sitta i olika delar av klassrummet och vid muntliga genomgångar är det inte någon lyckad lösning.
  • Är det språket som ställer till det? Barnen förstår ju inte så mycket engelska vilket är undervisningsspråk på skolan. Jag får vara övertydlig i mitt kroppsspråk men det räcker inte alltid. Tyvärr leder det ibland till att jag får ilskna till när deras iver att delta i kombination med att de inte förstått instruktionerna fullt ut gör att de förstör undervisningen.
  • Behöver de mer rörelseaktiviteter och lek för att kompensera för de usla hemförhållanden de har? Många av barnen bor på några få kvadratmeter i stort sett utan yttre stimulering. När de kommer till skolan och får se leksakerna är det som att de går bananaz.

Eller är det mig det beror på?

  • Är jag mjuk? I Sverige kan jag ibland vara lite för mjuk mot eleverna men jag tror inte att det är problemet här. Jag tror att det är den rådande lärarstilen (kommer inte på ett bättre ord) på skolan. Barnen är vana vid en väldigt hård lärarstil med hot (oftast tomma) och aga. Jag tror att det är denna stil som gjort att det spårar ur. ingenting jag säger biter på barnen och eftersom de inte får en dask av mig så uppfattar de mig nog inte som arg även fast jag gör allt jag kan för att visa det med min mimik.
  • Är jag otydlig? Jag tycker jag gör allt jag kan för att visa vad jag vill att barnen ska göra men hur visar man alla dessa små men ändå betydelsefulla ord?
  • Är det min röst? Jag har en ganska svag och ljus röst, delvis på grund av ett fysisk fel i min gom. Är det helt enkelt så enkelt men jävligt att de inte tar mig på allvar på grund av min röst. Jag har funderat på att gå hos en talpedagog för att öva upp rösten men det kan bli lite svårt här i Indien. Röstövningar någon?

Jag blir så ledsen dessa dagar då jag tvivlar för jag älskar verkligen mitt jobb och kan inte tnka mig något annat.

Annonser
Det här inlägget postades i Hannashörna och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Bra lärare?

  1. Lilla O skriver:

    Lite napp!

    Alla har kriser ibland. Säkerligen inte bara lärare. Det som låter jobbigast i din situation är att det inte verkar vara så många kollegor som kan stötta dig?!

    Vad beror det på? Svår fråga. Efter drygt tio år som lärare har jag fortfarande dagar när jag undrar vad jag sysslar med.

    För många barn? Jag tycker att det låter enormt jobbigt med 25 barn i den åldern. Inte konstigt om de inte orkar sitta stilla och lyssna. Fundera på vilka som klarar det och försök fokusera på det som fungerar. Lätt att säga, svårt att göra, men nyttigt.

    Att sprida ut dem låter nödvändigt!

    Språkförbistring är svårt. Kroppsspråket funkar rätt bra, men jag märker att jag blir väldigt trött efter en dag med elever som inte förstår vad jag säger. Det är en ständig kamp och tar mycket kraft. Även mina 16-20-åringar blir jättelyckliga när de förstår och det måste vara jättesvårt att hejda små barn. Spelar det någon roll om de blir lite upphetsade? Ha inte så stor press på dig själv att de ska prestera en massa. De lär sig säkert väldigt mycket! Att lära sig språk går långsamt. Med så små barn kommer det säkert gå hyfsat snabbt, men tålamod krävs ändå. I massor!

    Rörelseaktiviteter behövs säkert. Hur kan man varva aktivitet och skolarbete? Jag har inget svar, men det här tror jag kan vara en nyckel till lugn i klassrummet?!

    Är det ditt fel? Tänk inte så.

    Ja, du är säkert annorlunda än de lärare de är vana vid, men måste det vara sämre? Mina elever är vana vid lärare som skäller och slår dem och det tog ett bra tag innan speciellt killarna tog mig på allvar. Visa att du är tydlig genom att upprepa. Visa vad du menar, rör dem och hjälp dem att sätta sig. Jag menar inte att du ska trycka ner dem brutalt i stolarna, men det går att visa tydligt med en hand på axeln eller något liknande.

    De ska kunna lyssna på dig oavsett röst. Kanske är det bra att träna upp den ändå om det känns som ett problem för dig, men det är inte dig det är fel på.

    Lycka till och hoppas att du har någon att prata med!

  2. Maria skriver:

    Mjaha.. du övervakar en alldeles för stor grupp små barn och kommunicerar med dem på ett språk, som de delvis inte förstår. Du undrar, om det är ditt fel om klassrummet blir kaotiskt.

    Menar du allvar? Hur skulle det kunna bli annat än kaos?

    Vidare respekterar du inte, att ”barnen är vana vid en väldigt hård lärarstil med hot (oftast tomma) och aga… ingenting [du] säger biter på barnen och eftersom de inte får en dask av [dig] så uppfattar de [dig] nog inte som arg.”

    Sverige avviker från de flesta andra länder, när det gäller, hur vuxna/lärare bör bete sig visavi barn, som beter sig illa.

  3. Maria skriver:

    Jag tror, att det idag är ganska vanligt, att aga inte ”eftersträvas” per se.

    Men aga är accepterat (alltså inte eftersträvat) i de flesta länder – Sverige avviker.

    Om du kommer till ett annat land, med en annan uppfattning om, hur vuxna/lärare bör bete sig visavi barn, som beter sig illa – är det då verkligen självklart, att du bör sätta dig på dina höga hästar, ty så-gör-vi-inte-i-Sveige?

    —–

    Du skrev, att det är en svenska som är föreståndare för skolan. Vad har hon för inställning till aga?

  4. Maria skriver:

    ”på den specifika skola där jag jobbar är aga inte tillåtet men det sker ändå”

    Sker det s.a.s. med ledningens goda minne? Eller är skolans ledning omedveten om, att skolans regler inte följs?

  5. Maria skriver:

    ”Ledningen känner till agan men inte hur utsträckt den är.”

    Det är väl en ganska liten skola?

    Är du verkligen säker på, att ledningen inte blundar mer eller mindre medvetet, för hur pass omfattande problemet är?

    Ibland tillåter man sig ju inte att se sådant, som man vet, att man är maktlös att göra något åt. Man ser inte, det man inte vill se…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s