Dag 3 – Mina föräldrar

MINA FÖRÄLDRAR

Pappa är uppväxt i Stockholm och mamma på landet utanför Kalix i Norrbotten. ”Byn” bestod av ett hus – mormor och morfars. Men storstadspojken och bondtösen träffades och kärlek uppstod.

Jag är så stolt över pappa som började utbilda sig till läkare som 3-barnsfar i 35-årsåldern. Jag brukar berätta om honom när någon i min närhet tycker att de är för gamla för något  eller tycker att det är ”för sent”.

Jag är också otroligt stolt över mamma som ensam tog hand om 3 barn då pappa pluggade 30 mil bort och bara kom hem på helgerna. Det kan inte ha varit lätt. Jag hoppas att jag inte gjorde det allt för jobbigt för henne.

Såklart har jag ibland tyckt att jag haft världens jobbigaste och mest korkade föräldrar om inte fattar något och de har nog fått höra det också. Jag vet att jag skrivit några inte allt för snälla ord på undersidan av köksbordet till exempel. Mamma och jag hade väldiga gräl ibland för jag kunde konsten att argumentera. Dessutom har vi ju tidigare konstaterat att jag kan vara väldigt envis…

Men, och här kommer klyschan, jag har världens bästa föräldrar. De har ställt upp i vått och torrt och alltid försökt hjälpa mig när jag behövt det. Under en extremt jobbig pluggperiod kom de till exempel och storstädade åt mig. Dessutom skjutsade pappa mig och mitt bohag till Stockholm när jag flyttade, det är 100 mil enkel väg.  (Nu lät jag som någon ur ”Ung & Bortskämd.)

I en låda med gamla brev har jag ett från pappa som han skrev till mig när jag gick i låg/mellanstadiet och inte hade det så lätt. Blir rörd nu, bara av att tänka på det.

150 mil är alldeles för långt, jag vill ha mina föräldrar nära, jag vill kunna bjuda över dem på middag eller bara åka till dem, sitta brevid mamma i soffan och se på TV, hjälpa henne med ett pussel eller melodikrysset, dricka en kopp te med pappa på kvällen och småprata om ingenting.

Vissa vill gräva bort Skåne, jag vill gräva bort allt mellan Skåne och Norrbotten.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Hannashörna och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Dag 3 – Mina föräldrar

  1. mamma skriver:

    Älskade unge ( sånt får bara föräldrar skriva). Naturligtvis gråter jag när jag har läst dina ord, annars vore det ju inte jag.
    Jag börjar med att säga att du inte gjorde det jobbigt för mig när Pappa läste i Umeå. Ibland var det tungt men det berodde enbart på omständigheterna. Trots dem är jag också glad att Pappa utbildade sig även om jag då och då får vansinnesutbrott när hans jobb tar för mycket tid.
    Ibland var vi nog världens knäppaste föräldrar. Det är föräldrar ofta och då och då har barnen rätt. Du kunde ibland genom din tjurighet och snabba tanke och svada få mig att förstå att jag kanske gjorde fel just då. Ibland kunde du inte övertala mig men inte gav du dig ändå. Då kunde du vara ” a pain in the ass ” stavas det så ?
    Naturligtvis skulle det ju vara skönt och kul att ha dig närmare oss. Samtidigt som jag tycker att du verkar ha det så bra hos Magnus i Skåne. Känns som om du på något sätt har” landat” där.
    Kram till dig älskade” tjurskalle”.

  2. Bea skriver:

    Fint skrivet – känner precis igen mig om det alldeles för långa Sverige!

  3. fullbokhylla skriver:

    Om du låter Västerbotten vara kvar hjälper jag dig att gräva!

  4. Ping: Kort och gott « Hannas hörna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s